Jag och morfar....
Nu vill jag berätta om min fantastiska morfar.
I finland badar man mycket bastu, det vet ju alla. I våran släkt har vi också en sed. När ett nytt barn föds är det MORFAR som tar babyn till bastun FÖRSTA gången! När morfar badat oss barn i baljan och kastat lite vatten på stenarna och låtit oss känna den första BASTUVÄRMEN, ja då knackade han med kvasten i taket så det hördes i köket ovanför. DÅ kom någon av de vuxna och hämtade barnet från bastun. För som liten fick man inte basta varmt eller länge, men gärna ofta. =)
JAG ÄLSKAR ATT BASTA!! Så varje år när man var liten och åkte till Finland så längtade jag efter bastun. Jag bastade ALLTID med MORFAR, blev sur om mormor var med. För hon ville bara att man snabbt skulle basta och tvätta sig NOGA. Morfar och jag vi lekte och han sjöng för mig,,små söta trall skalor... =)
Så kommer vi till det som hände när jag var tonåring som jag skäms för idag. Men som jag senare bad morfar om ursäkt för. En jul när morfar och mormor kom till Sverige fick jag en speciell julklapp av morfar. Ett litet paket : när jag fick bort pappret så var det en choklad ask (romerska bågar). Mmmm gott tänkte jag. Men så såg jag att asken var öppen och det satt en gummisnodd i rött runt den. ÅHHH va har han gjort tänkte jag. Öppnade asken och i den låg det en liten docka, naken , utan armar och utan ben . Den var inte i plast för dockor förr bestod av nått hårdare material. Dockan var ca 10 cm, den hade inget hår utan det var liksom målat på den och den kunde faktiskt blunda också. Bredvid dockan låg en liten liten rund svamp. En sån ni vet , äkta , med massa småhål. Som är hård men blir underbart mjuk när man blöter den. På locket i asken stod det något på finska , som jag inte orkade läsa eller rättare sagt jag kunde inte det. JAG tänkte: JAHA,, vad ska jag ha det här till, va menar han. Typiskt tonåring att tänka så. Morfar berättade för mig att dockan var min och även svampen. Varje gång vi bastade morfar och jag så hade jag min bastudocka och min tvättsvamp. Morfar lade undan sakerna till nästa sommar när vi skulle komma, då tog han fram dom till våra bastu bad. OK tänkte jag (tonåring!!!) OCH!! ???? Jag vet att jag var sur och tyckte GOTT att det kunde varit CHOKLAD där i. Men visst, jag tackade morfar och log och sen förblev den där asken orörd. Glömde bort den.
Så kom den fram när min mamma och pappa skulle flytta till L (jag drog ju hit först, sen kom dom) Jag fick min lilla ask, jag fick min lilla docka och svamp, jag läste vad morfar skrivit.
JAG GRÄT AV GLÄDJE OCH VÄRME!! Min underbara morfar som ALLTID tänkte på oss barn först och främst, som vände om han glömt köpa tuggummi som han alltid gjorde på vägen hem från jobbet. Som alltid hade sitt knä ledigt för oss ,som alltid hittade på saker som fick oss att må gott.
Som lärde oss så mycket om hur man fiskar och hur man sköter om naturen på skärgården där vi bodde några veckor varje sommar när vi var i finland. På våran ö kallade ALLA min morfar för MORFAR
När vi flyttade till Sverige vintern 1965, ville inte min morfar släppa mig ur sin famn när vi skulle åka. Mormor berättade för mig att han GRÄT och sa att JAG VET ATT NI ALDRIG KOMMER ATT FLYTTA TILLBAKA!! För så var det sagt, att vi skulle bara vara i sverige i 2 år sedan skulle vi komma tillbaka. MORFAR HADE RÄTT vi flyttade aldrig tillbaka!
Jag hade en morfar som alltid vad glad. Men varje sommar när vi skulle tillbaka till Sverige, då GRÄT morfar, mormor. Morfar i det tysta och mormor högt. Så också JAG! Så inte är det så konstigt att jag har svårt för AVSKED. Jag blir orolig vid avsked , har alltid blivit det, tänk om, tänk om det är sista gången. Idag förstår jag varför jag känner så.
SÅ sa alltid mormor, tänk om. Ja, nu har jag berättat lite om min barndom, jag är inne i en sådan period. Tankar tillbaka i tiden.
Jag saknar min morfar och hans små trallerier.. pampatipam pampatti pam,,raj raj raj raj...så satt han och tralla och stampa takten i köket vid kylskåpet, alltid barfota på sommaren.... =) hahahah
Hoppas DU är med mig här och nu morfar, eller jag vet att du är det. FÖR det var du som fick mig att minnas just detta, just nu. Lämnar ett foto på mig och min morfar....där satt jag så fort jag fick tillfälle...hos honom.!!!
I finland badar man mycket bastu, det vet ju alla. I våran släkt har vi också en sed. När ett nytt barn föds är det MORFAR som tar babyn till bastun FÖRSTA gången! När morfar badat oss barn i baljan och kastat lite vatten på stenarna och låtit oss känna den första BASTUVÄRMEN, ja då knackade han med kvasten i taket så det hördes i köket ovanför. DÅ kom någon av de vuxna och hämtade barnet från bastun. För som liten fick man inte basta varmt eller länge, men gärna ofta. =)
JAG ÄLSKAR ATT BASTA!! Så varje år när man var liten och åkte till Finland så längtade jag efter bastun. Jag bastade ALLTID med MORFAR, blev sur om mormor var med. För hon ville bara att man snabbt skulle basta och tvätta sig NOGA. Morfar och jag vi lekte och han sjöng för mig,,små söta trall skalor... =)
Så kommer vi till det som hände när jag var tonåring som jag skäms för idag. Men som jag senare bad morfar om ursäkt för. En jul när morfar och mormor kom till Sverige fick jag en speciell julklapp av morfar. Ett litet paket : när jag fick bort pappret så var det en choklad ask (romerska bågar). Mmmm gott tänkte jag. Men så såg jag att asken var öppen och det satt en gummisnodd i rött runt den. ÅHHH va har han gjort tänkte jag. Öppnade asken och i den låg det en liten docka, naken , utan armar och utan ben . Den var inte i plast för dockor förr bestod av nått hårdare material. Dockan var ca 10 cm, den hade inget hår utan det var liksom målat på den och den kunde faktiskt blunda också. Bredvid dockan låg en liten liten rund svamp. En sån ni vet , äkta , med massa småhål. Som är hård men blir underbart mjuk när man blöter den. På locket i asken stod det något på finska , som jag inte orkade läsa eller rättare sagt jag kunde inte det. JAG tänkte: JAHA,, vad ska jag ha det här till, va menar han. Typiskt tonåring att tänka så. Morfar berättade för mig att dockan var min och även svampen. Varje gång vi bastade morfar och jag så hade jag min bastudocka och min tvättsvamp. Morfar lade undan sakerna till nästa sommar när vi skulle komma, då tog han fram dom till våra bastu bad. OK tänkte jag (tonåring!!!) OCH!! ???? Jag vet att jag var sur och tyckte GOTT att det kunde varit CHOKLAD där i. Men visst, jag tackade morfar och log och sen förblev den där asken orörd. Glömde bort den.
Så kom den fram när min mamma och pappa skulle flytta till L (jag drog ju hit först, sen kom dom) Jag fick min lilla ask, jag fick min lilla docka och svamp, jag läste vad morfar skrivit.
JAG GRÄT AV GLÄDJE OCH VÄRME!! Min underbara morfar som ALLTID tänkte på oss barn först och främst, som vände om han glömt köpa tuggummi som han alltid gjorde på vägen hem från jobbet. Som alltid hade sitt knä ledigt för oss ,som alltid hittade på saker som fick oss att må gott.
Som lärde oss så mycket om hur man fiskar och hur man sköter om naturen på skärgården där vi bodde några veckor varje sommar när vi var i finland. På våran ö kallade ALLA min morfar för MORFAR
När vi flyttade till Sverige vintern 1965, ville inte min morfar släppa mig ur sin famn när vi skulle åka. Mormor berättade för mig att han GRÄT och sa att JAG VET ATT NI ALDRIG KOMMER ATT FLYTTA TILLBAKA!! För så var det sagt, att vi skulle bara vara i sverige i 2 år sedan skulle vi komma tillbaka. MORFAR HADE RÄTT vi flyttade aldrig tillbaka!
Jag hade en morfar som alltid vad glad. Men varje sommar när vi skulle tillbaka till Sverige, då GRÄT morfar, mormor. Morfar i det tysta och mormor högt. Så också JAG! Så inte är det så konstigt att jag har svårt för AVSKED. Jag blir orolig vid avsked , har alltid blivit det, tänk om, tänk om det är sista gången. Idag förstår jag varför jag känner så.
SÅ sa alltid mormor, tänk om. Ja, nu har jag berättat lite om min barndom, jag är inne i en sådan period. Tankar tillbaka i tiden.
Jag saknar min morfar och hans små trallerier.. pampatipam pampatti pam,,raj raj raj raj...så satt han och tralla och stampa takten i köket vid kylskåpet, alltid barfota på sommaren.... =) hahahah
Hoppas DU är med mig här och nu morfar, eller jag vet att du är det. FÖR det var du som fick mig att minnas just detta, just nu. Lämnar ett foto på mig och min morfar....där satt jag så fort jag fick tillfälle...hos honom.!!!
Kommentarer
Postat av: Anonym
Fina du, vad roligt att få ta del av dina barndomsminnen. Kram Fia
Trackback
