När jag var liten...
Här är en bild på mig ,,,, våran första kväll i Sverige.
Jag sitter vid min storebror som inte vet riktigt hur han ska göra.
Ska man le på kortet eller ska man trösta lillasyster som gråter.
Det finns mycket känslor i detta kort. Våran första kväll i Sverige.
Jag och morfar....
Nu vill jag berätta om min fantastiska morfar.
I finland badar man mycket bastu, det vet ju alla. I våran släkt har vi också en sed. När ett nytt barn föds är det MORFAR som tar babyn till bastun FÖRSTA gången! När morfar badat oss barn i baljan och kastat lite vatten på stenarna och låtit oss känna den första BASTUVÄRMEN, ja då knackade han med kvasten i taket så det hördes i köket ovanför. DÅ kom någon av de vuxna och hämtade barnet från bastun. För som liten fick man inte basta varmt eller länge, men gärna ofta. =)
JAG ÄLSKAR ATT BASTA!! Så varje år när man var liten och åkte till Finland så längtade jag efter bastun. Jag bastade ALLTID med MORFAR, blev sur om mormor var med. För hon ville bara att man snabbt skulle basta och tvätta sig NOGA. Morfar och jag vi lekte och han sjöng för mig,,små söta trall skalor... =)
Så kommer vi till det som hände när jag var tonåring som jag skäms för idag. Men som jag senare bad morfar om ursäkt för. En jul när morfar och mormor kom till Sverige fick jag en speciell julklapp av morfar. Ett litet paket : när jag fick bort pappret så var det en choklad ask (romerska bågar). Mmmm gott tänkte jag. Men så såg jag att asken var öppen och det satt en gummisnodd i rött runt den. ÅHHH va har han gjort tänkte jag. Öppnade asken och i den låg det en liten docka, naken , utan armar och utan ben . Den var inte i plast för dockor förr bestod av nått hårdare material. Dockan var ca 10 cm, den hade inget hår utan det var liksom målat på den och den kunde faktiskt blunda också. Bredvid dockan låg en liten liten rund svamp. En sån ni vet , äkta , med massa småhål. Som är hård men blir underbart mjuk när man blöter den. På locket i asken stod det något på finska , som jag inte orkade läsa eller rättare sagt jag kunde inte det. JAG tänkte: JAHA,, vad ska jag ha det här till, va menar han. Typiskt tonåring att tänka så. Morfar berättade för mig att dockan var min och även svampen. Varje gång vi bastade morfar och jag så hade jag min bastudocka och min tvättsvamp. Morfar lade undan sakerna till nästa sommar när vi skulle komma, då tog han fram dom till våra bastu bad. OK tänkte jag (tonåring!!!) OCH!! ???? Jag vet att jag var sur och tyckte GOTT att det kunde varit CHOKLAD där i. Men visst, jag tackade morfar och log och sen förblev den där asken orörd. Glömde bort den.
Så kom den fram när min mamma och pappa skulle flytta till L (jag drog ju hit först, sen kom dom) Jag fick min lilla ask, jag fick min lilla docka och svamp, jag läste vad morfar skrivit.
JAG GRÄT AV GLÄDJE OCH VÄRME!! Min underbara morfar som ALLTID tänkte på oss barn först och främst, som vände om han glömt köpa tuggummi som han alltid gjorde på vägen hem från jobbet. Som alltid hade sitt knä ledigt för oss ,som alltid hittade på saker som fick oss att må gott.
Som lärde oss så mycket om hur man fiskar och hur man sköter om naturen på skärgården där vi bodde några veckor varje sommar när vi var i finland. På våran ö kallade ALLA min morfar för MORFAR
När vi flyttade till Sverige vintern 1965, ville inte min morfar släppa mig ur sin famn när vi skulle åka. Mormor berättade för mig att han GRÄT och sa att JAG VET ATT NI ALDRIG KOMMER ATT FLYTTA TILLBAKA!! För så var det sagt, att vi skulle bara vara i sverige i 2 år sedan skulle vi komma tillbaka. MORFAR HADE RÄTT vi flyttade aldrig tillbaka!
Jag hade en morfar som alltid vad glad. Men varje sommar när vi skulle tillbaka till Sverige, då GRÄT morfar, mormor. Morfar i det tysta och mormor högt. Så också JAG! Så inte är det så konstigt att jag har svårt för AVSKED. Jag blir orolig vid avsked , har alltid blivit det, tänk om, tänk om det är sista gången. Idag förstår jag varför jag känner så.
SÅ sa alltid mormor, tänk om. Ja, nu har jag berättat lite om min barndom, jag är inne i en sådan period. Tankar tillbaka i tiden.
Jag saknar min morfar och hans små trallerier.. pampatipam pampatti pam,,raj raj raj raj...så satt han och tralla och stampa takten i köket vid kylskåpet, alltid barfota på sommaren.... =) hahahah
Hoppas DU är med mig här och nu morfar, eller jag vet att du är det. FÖR det var du som fick mig att minnas just detta, just nu. Lämnar ett foto på mig och min morfar....där satt jag så fort jag fick tillfälle...hos honom.!!!
I finland badar man mycket bastu, det vet ju alla. I våran släkt har vi också en sed. När ett nytt barn föds är det MORFAR som tar babyn till bastun FÖRSTA gången! När morfar badat oss barn i baljan och kastat lite vatten på stenarna och låtit oss känna den första BASTUVÄRMEN, ja då knackade han med kvasten i taket så det hördes i köket ovanför. DÅ kom någon av de vuxna och hämtade barnet från bastun. För som liten fick man inte basta varmt eller länge, men gärna ofta. =)
JAG ÄLSKAR ATT BASTA!! Så varje år när man var liten och åkte till Finland så längtade jag efter bastun. Jag bastade ALLTID med MORFAR, blev sur om mormor var med. För hon ville bara att man snabbt skulle basta och tvätta sig NOGA. Morfar och jag vi lekte och han sjöng för mig,,små söta trall skalor... =)
Så kommer vi till det som hände när jag var tonåring som jag skäms för idag. Men som jag senare bad morfar om ursäkt för. En jul när morfar och mormor kom till Sverige fick jag en speciell julklapp av morfar. Ett litet paket : när jag fick bort pappret så var det en choklad ask (romerska bågar). Mmmm gott tänkte jag. Men så såg jag att asken var öppen och det satt en gummisnodd i rött runt den. ÅHHH va har han gjort tänkte jag. Öppnade asken och i den låg det en liten docka, naken , utan armar och utan ben . Den var inte i plast för dockor förr bestod av nått hårdare material. Dockan var ca 10 cm, den hade inget hår utan det var liksom målat på den och den kunde faktiskt blunda också. Bredvid dockan låg en liten liten rund svamp. En sån ni vet , äkta , med massa småhål. Som är hård men blir underbart mjuk när man blöter den. På locket i asken stod det något på finska , som jag inte orkade läsa eller rättare sagt jag kunde inte det. JAG tänkte: JAHA,, vad ska jag ha det här till, va menar han. Typiskt tonåring att tänka så. Morfar berättade för mig att dockan var min och även svampen. Varje gång vi bastade morfar och jag så hade jag min bastudocka och min tvättsvamp. Morfar lade undan sakerna till nästa sommar när vi skulle komma, då tog han fram dom till våra bastu bad. OK tänkte jag (tonåring!!!) OCH!! ???? Jag vet att jag var sur och tyckte GOTT att det kunde varit CHOKLAD där i. Men visst, jag tackade morfar och log och sen förblev den där asken orörd. Glömde bort den.
Så kom den fram när min mamma och pappa skulle flytta till L (jag drog ju hit först, sen kom dom) Jag fick min lilla ask, jag fick min lilla docka och svamp, jag läste vad morfar skrivit.
JAG GRÄT AV GLÄDJE OCH VÄRME!! Min underbara morfar som ALLTID tänkte på oss barn först och främst, som vände om han glömt köpa tuggummi som han alltid gjorde på vägen hem från jobbet. Som alltid hade sitt knä ledigt för oss ,som alltid hittade på saker som fick oss att må gott.
Som lärde oss så mycket om hur man fiskar och hur man sköter om naturen på skärgården där vi bodde några veckor varje sommar när vi var i finland. På våran ö kallade ALLA min morfar för MORFAR
När vi flyttade till Sverige vintern 1965, ville inte min morfar släppa mig ur sin famn när vi skulle åka. Mormor berättade för mig att han GRÄT och sa att JAG VET ATT NI ALDRIG KOMMER ATT FLYTTA TILLBAKA!! För så var det sagt, att vi skulle bara vara i sverige i 2 år sedan skulle vi komma tillbaka. MORFAR HADE RÄTT vi flyttade aldrig tillbaka!
Jag hade en morfar som alltid vad glad. Men varje sommar när vi skulle tillbaka till Sverige, då GRÄT morfar, mormor. Morfar i det tysta och mormor högt. Så också JAG! Så inte är det så konstigt att jag har svårt för AVSKED. Jag blir orolig vid avsked , har alltid blivit det, tänk om, tänk om det är sista gången. Idag förstår jag varför jag känner så.
SÅ sa alltid mormor, tänk om. Ja, nu har jag berättat lite om min barndom, jag är inne i en sådan period. Tankar tillbaka i tiden.
Jag saknar min morfar och hans små trallerier.. pampatipam pampatti pam,,raj raj raj raj...så satt han och tralla och stampa takten i köket vid kylskåpet, alltid barfota på sommaren.... =) hahahah
Hoppas DU är med mig här och nu morfar, eller jag vet att du är det. FÖR det var du som fick mig att minnas just detta, just nu. Lämnar ett foto på mig och min morfar....där satt jag så fort jag fick tillfälle...hos honom.!!!
Snart kommer tomten.
Eftersom vi är från grannlandet Soumi så blev julen ibland lite ensamt för oss. Släkten var ju på andra sidan
östersjön liksom. Men vi hade ju varandra, min bror och jag och våra föräldrar. Våran julsed var att alltid
lägga pussel ihop på julaftonskvällen, juldagen, annandagen.
Julafton ringde man också runt till släkten och önskade god jul, som liten gillade jag detta. MEN när jag blev lite
större tyckte jag det var SKITJOBBIGT, för jag började tappa finskan liksom. Tyckte det var pinsamt att prata o sv. Fast inte med min kära mormor,,,mormor pratade ju svenska =)
Det är dit jag vill komma,,, mormor,,, JAG SAKNAR DIG SÅ!!! Det kommer stunder då jag nästan är helt säker på att du är vid min sida, jag kan nästan känna din speciella doft och höra din underbara finlands-svenska sjunga i mitt öra. Jag hör henne säga orden som hon alltid sa när det var tungt/ledsamt: DET TJÄNAR INTE ATT GRUBBLA!
(tänk dig orden på finlandssvenska)
När jag är sjuk,,,då är hon vid min sida. Jag känner hur hon puttar på mig när jag ligger för länge i sängen. Min hund viker från min sida när hon är nära...jag skojar inte!
Jag hann aldrig säga hur mycket jag tyckte om henne, visst vet jag att hon visste det. Men jag hade velat säga det en sista gång. =(
Jag mötte henne genom en gråsparv samma dag hon dog. Jag här hemma på balkongen, gråtande och stressrökande. Mitt i sorgen och förtvivlan kommer en GRÅSPARV och sätter sig ca 1 m från mig (på räcket). Där sitter den hela tiden och tittar på mig,,putsar sig, tittar på mig och sätter huvudet på sned. DET VAR MORMOR SOM KOM TILL MIG!!
DÅ förstod jag: Jag kommer alltid ha mormor omkring mig,,,, =) MIN mormor var TOKIGT förälskad i gråsparvar.
Varje morgon så fort hammocken kom på plats i trädgården gick hon dit och satte sig. Tog fram påsen med brödkanter och bullbitar som torkat, Där satt hon och gungade och pratade med sparvarna som kom en efter en och åt och kvittrade,, dom åt även ur handen på henne.
På mormors grav sitter en fin gråsparv i sten. På min balkong sitter det just nu massor med gråsparvar och vilar när dom varit nere hos min granne och ätit ur fågel bordet. Undra vilken av dom som är MORMOR... hehe =)
Nu är det dax att försöka ta tag i livet här hemma, ska försöka ta en sväng med dammsugaren. Finns liksom två utvägar.... antingen funkar det bra..eller så snurrar vi in i väggen...hahah JA då får det väl bli så! JAG måste dammsuga så är det bara.
Tydligen får jag leva med att vara YR så då är det väl bara att lära sig att LEVA LIVET med YRSEL:
KRAM vänner.... nu yrar jag iväg
Men jag blir så jäv..... trött på min tillvaro..
Hur länge ska mitt liv vara såhär, jag vill göra massor med saker just nu.
Planerade för fullt igår.
SÅ vaknar man,,, och hela jävla jorden snurrar, och mitt i allt är det en
stormig finlandsfärja man går på. Men FATTA... jag VILL INTE ha den här
sjukdomen!!! OHHHHH
Så nu har jag spytt galla över den.
NU till det vackra......
VI HAR SOL,, VI HAR SNÖ SOM GLITTRAR, MAN BARA LER NÄR MAN TITTAR UT!!
Så jag avslutar med tacksamhet....
Jag är tacksam för att jag har en familj
Jag är tacksam för att min 17 åriga son förstår och hjälper till
Jag är tacksam för att jag fortfarande TROR på morgondagen
Jag är tacksam för att jag orkar sitta här
Jag är tacksam för att DATORN FINNS,,, önskar bara att jag hade en LAPTOP,,, heheh
Jag är tacksam för att jag SER det vackra ute idag...
Jag är SÅÅÅ LYCKLIG OCH TACKSAM för att min man är sååå underbar.
Jag är tacksam för att min voffe är mig ständigt nära och ger mig värme....
KRAM vänner...jag kommer igen.. snart,, hoppas jag,, en dag i taget.. så gör vi...
Tjingeling....
Jag är helt...LOST
Jag vet inte hur jag ska ta mig ur detta....jag vet inte hur jag fixar detta, jag vet inte varför jag hamnat i ett
"sjukt mönster" , jag vet inte varför jag hela tiden sätts på prövning. JAG vet att jag gör mig själv till ett OFFER just nu. JAG VET,,men jag vet inte hur jag ska må bättre!!!
Det känns som jag bara vill gå......................... men huvudet säger: SÅ GÖR MAN INTE.
Vet inte om det är bra eller dåligt.... önskar jag kunde släppa förnuftet.
Önskar så in i helvete att livet vore mycket mycket bättre än va det är NU.
Fan ta allt..........
Hur ska jag fixa det här....
NÅGON som vill komma och hjälpa mig??????????? Jag som alltid brukar baka och fixa till jul.
Orkar inte!
=(
